Livet ombord

Nedan finner ni läsvärd information om hur man bäst förbereder sig på en seglingssemester.

Innan ni kastar loss

Vi seglar gärna i Medelhavet eller på andra platser där det är varmt och skönt. Badtemperaturen är en önskedröm för oss nordbor, dagar och nätter är varma. Oftast blåser det ”lagom” för en fin seglats. Vi njuter av Grekland, Kroatien eller vad andra medelhavsländer har att erbjuda. Lättklädda lapar vi sol på däck. Det är för dessa fina dagar som vi bokat vår semester. Det är också så vi vill ha det. Och kommer att få…

Här slutar texten om vackert och fint väder. Resten kommer bara att handla om praktiska tips och förberedelser. Om vi är väl förberedda har vi större möjligheter att klara av oväntade överraskningar. Då får vi också ut mer av semesterseglingen.

Vår skrift vänder sig till dig som kommer att segla ombord på någon chartersegelbåt i kanske Medelhavet. Vi tycker att den är lika viktig för alla ombord. Innan ni kastar loss bör alla ha läst och diskuterat igenom materialet. Vet alla vad de ska göra om ovädret brakar lös? En förutsättning för en lyckad segelsemester är att alla ombord känner sig trygga. Fördela gärna arbetsuppgifterna ombord så att alla känner sig delaktiga efter var och ens förmåga.

Seglingen börjar redan hemma. Allt ska packas. Vad ska vi ta med? Sista sidan innehåller några tips om saker som vi inte vill glömma hemma.

Resdagens börjar tidigt för alla. Nattsömnen är för de flesta kort och lite orolig. Flygresan går till någon stad vid Medelhavet. Transfer till båten. Incheckning ombord. Alla vill vi iväg så fort som möjligt. Snabbt sker hyttfördelning. Lätta sommarkläder åker på i rasande tempo. Proviant är kanske ordnat för den första frukosten. Nu kastar vi loss… ???

Förutsättningen för en lyckad vecka ombord är att alla känner sig bekväma. Det är också viktigt att alla känner till viktiga säkerhetsåtgärder som kan bli nödvändiga att använda sig av.

”Ett inbyggt säkerhetstänkande när man befinner sig ombord på en båt torde vara den bästa förberedelsen för att inte hamna i en sådan situation där ens yttersta kunskaper och erfarenheter behöver sättas på prov”.

Att ha kunskap om den säkerhetsutrustning som finns ombord borde vara en självklarhet för alla. Det är också lika självklart att veta hur och att säkerhetsutrustningen fungerar.

Det är också varje skeppares ansvar att se till att alla ombord har tillräcklig kunskap i säkerhetsfrågor för att segelfartyget ska kunna framföras på ett säkert sätt för alla ombordvarande.

Manövrering i hamnen
Båtarna vi seglar med är oftast mycket större än vad vi är vana vid hemifrån. De flesta är dock lättmanövrerade även i trånga hamnar. Öva på fram och back på fritt vatten. Håll hårt i ratten när du backar. Båten går oftast åt det håll du tänkt dig. Det kan dröja några sekunder, men när det blivit lite fart styr oftast båten dit du tänkt dig.

I Medelhavsländerna förtöjer man med aktern mot kaj. Ser du någon båt med fören mot kajen är det troligtvis en svensk som seglar med sin egen båt.

I Grekland fäller man ankaret i fören och backar mot kaj. I Kroatien finns det linor i de stora marinorna. Dessa går från kajen och vinkelrätt rakt ut. De är fästa i botten.

Ankring
Att ankra en segelbåt i Medelhavet skiljer sig åt mot vad vi är vana vid. Oftast fäller du ankaret i fören. Ankaret är förankrat i båten med en kätting. Till din hjälp har du ett elektriskt ankarspel. Ankarspelet är en riktig strömbov. Se därför till att motorn är igång hela tiden när du kör vinschen. Kring 1 500 varv är ett lagom varvtal för att generatorn ska ladda tillräckligt med ström till båtens batterier.

Det händer att automatsäkringen löser ut för ankarspelet. Belastningen är stor om ankarspelet både ska spela hem kättingen och dra båten. Kör man dessutom bogpropellern samtidigt är den totala belastningen extra stor. Lär dig och de övriga ombord om hur man återställer säkringen. I ett kritiskt läge måste det kunna ske snabbt. Säkringen sitter antingen på säkringspanelen eller i ena akterhytten där batterierna är placerade.

Rekommendationen är att inte använda fritt fall. Vid fritt fall vill gärna kättingen rusa och det kan vara svårt att få stopp på den. Det är stor risk att kättingen hoppar av hjulet som den löper runt. Har du otur åker all kätting ut. Stopplinan som ska förhindra att kättingen går förlorad tål förmodligen inte det ryck som uppstår. Risken är med andra ord stor att du förlorar både ankare och kätting till havets botten.

Var försiktig när du hanterar vinschen och kättingen. Klämrisken är stor. Hanskar på händerna och skor på fötterna är ett måste vid all hantering av ankare, kätting och vinsch.

Avsluta all ankring med att avlasta ankarvinschen. Använd en kättingkrok eller en lämplig lina som läggs om knaparna i fören.

Ankring på svaj
Lossa ankaret från säkerhetslinan. Vinscha ut någon meter så att ankaret hänger strax ovanför vattenytan. När rorsman ger tecken låter du vinschen spela ut kättingen. Båten rör sig något bakåt. Lägg ut minst tre gånger vattendjupet. Regeln är att ju mera kätting som du lägger ut desto säkrare ligger du förtöjd. Tänk dock på att din radie ökar ju mera kätting som du har lagt ut. Det tar också längre tid att spela hem kättingen vid avgång.

Mot kaj
När båten ligger ”på linje” mot kajen kommer rorsmans tecken att det är dags att fälla ankaret. Förbered ankringen som vid svajankring. När tecken kommer från rorsman om att ankaret ska gå är det viktigt att ankarvinschen matar ut kättingen hela tiden. Vinschen ska gå ända tills gasten i aktern har kastat en lina i land. Om den som sköter ankarvinschen inte låter ankarkättingen matas ut hela tiden kommer ankaret att släpa på botten. Dessutom blir det svårare för rorsman att backa in mot kaj. Om kättingen sträcks innan aktern når kajen kommer båten att dras framåt av kättingens tyngd. Tänk också på att det tar en stund innan ankaret nått till botten. När det är fast i aktern börjar du försiktigt spela hem på ankaret. När kättingen börjar sträckas något avbryter du.

Idealet är att ankaret ligger så långt från kajen att när båten är förtöjd så ska det finnas en meter kvar av kättingen i ankarboxen.

Tumregeln är att ju längre bort ankaret ligger, desto säkrare kommer du att ligga förtöjd. Det är bättre att ha lagt ankaret för långt ut och inte nå fram till kajen än att ha massa kätting kvar i boxen. Räcker inte kättingen är det bara att börja om igen. Fäll ankaret några meter närmare. Ofta går det att backa in de sista metrarna och dra ankaret efter botten.

I vissa hamnar är botten så hård att ankaret inte får något fäste. Det går att ligga förtöjd med stävankare ändå. Se till att all kätting är ute. Tyngden från kätting och ankare håller båten på plats bättre än man tror.

Förtöjning med aktern mot kaj

Hela besättningen engageras vid varje hamnmanöver. Fördela sysslorna. Alla ombord behövs vid dessa manövrar. Rorsman fördelar lika många på var sida om båten. En person sköter ankarvinschen. Två personer står längst akterut, en på var sida. Fendrar ska skydda båda skrovsidorna. Häng gärna ut fyra stycken på varje sida. Två av dessa hängs på respektive låring (längst akterut på var sida). Detta för att det är aktern som först närmar sig andra båtar när rorsman backar in båten. En fender hängs längst akterut för att vara ett skydd mot kajen.

Se även till att det är avfendrat där båten är som bredast. Besättningen står beredd att bära av mot andra båtar. Gör det gärna med en lös fender. Inga fötter mellan båtarna. Klämrisken är mycket stor. När båten är framme vid kaj kastas lovarts förtöjninslina först. Förvissa dig om att den som tar emot verkar kunnig. Kasta aldrig en förtöjningslina till något barn. De vill gärna hjälpa till, men de orkar inte hålla emot de krafter som lätt uppstår.

Den som tar emot linan på kajen måste snabbt göra ett anhåll. Bäst är att linan går dubbel genom en moring eller runt en pollare. Troligtvis får du tillbaka tampen i nästa sekund. Lägg snabbt fast linan runt båtens knap.

När lovarts lina är fast tar ni lälinan på samma sätt. När båda akterändorna sitter fast ger rorsman tecken till den som sköter ankarvinschen att spela hem på ankaret. Rorsman ser till att motorn gör ungefär 1 500 varv för att ge ström till vinschen.

Rorsman måste även vara uppmärksam så att aktern inte åker in och slår i kajen. Om risk för det föreligger måste rorsman lägga in framväxeln och köra båten någon meter framåt. Rorsman lämnar inte ratt och motorreglage innan båten är förtöjd.

När ankarkättingen börjar sträckas avbryts hemtagningen. Anpassa avståndet i aktern så att landgången kommer att ligga säkert. Om ni måste lossa på akterändorna kommer båten att dras framåt. Slacka på ankarkättingen innan ni lossar akterändan.

När båten är väl förtöjd lägger ni ut landgången. Säkra den så gott det går. Tänk på att båten kan röra sig bakåt. Därför måste landgången kunna glida fritt. Den får inte bli en stoppbräda för då är risken stor att det blir skador på båten.

Den första halvtimman i hamn bör ingen lämna båten. Förvissa dig om att ni ligger bra förtöjda. En ankarpilsner och trevligt samkväm i sittbrunnen är en fin avslutning på dagens seglats. Varför minst en halvtimma? Jo, det händer alltid saker i hamn. Andra båtar och stora färjor passerar. Förvissa er om att båten ligger tryggt förtöjd innan ni går iland.

Hårt väder
Att vara väl förberedd för hårt väder är A och O för hur man ska ta sig igenom det. Anta att vi befinner oss i Kroatien. Besättningen uppgår till 8 – 10 personer.

Hur man klarar av ett riktigt hårt väder beror till stor del på hur väl förberedd du och övriga besättningen är. De flesta båtar brukar klara ett ordentligt oväder. Till stor del handlar det om hur ni hanterar situationen. Att återge precis vad man ska göra i olika situationer tänker vi inte ge oss in på här. Det är för svårt. Några saker vill vi dock beröra.

• En utvilad besättning är en betydligt större tillgång än en där det varit svårt med sömnen.
• En besättning som har haft god kosthållning inför hårt väder kommer att orka mycket mera. Färdiglagad mat är ett stort plus. Vi tycker att en pastagryta är utmärkt att ha till hands. Det är också lätt att förbereda. Färdiggjorda smörgåsar, kex och chokladbitar är ett måste att ha till hands. Förvara det så att det är lätt åtkomligt.

En bra minnesregel är att när första tanken kommer upp om att du borde äta något, ät då. Det blir bara värre av att vänta. Det samma gäller vätska. Drick vatten så fort du känner dig det minsta törstig.

• Var finns eventuella nödhamnar? Att närma sig land som ligger på läsidan av vinden är alltid förenat med stora risker i hårt väder. Är hamnen okänd för er är det förmodligen bättre att försöka ankra bakom någon skyddad ö. Går det inte att ankra kan man kanske gå sakta för motor fram och tillbaka i skydd av någon ö.
• Om det inte finns någon ö att söka skydd bakom är det bästa att stanna till havs och vänta ut ovädret.

Det finns några saker som lätt ställer till med onödiga problem ombord vid hårt väder. Dessa är bland annat:
• Dålig däcksordning. Det som inte är undanstuvat eller ordentligt surrat kommer att ställa till med problem.
• Svag motorstyrka är ett orosmoment. En svag motor kommer inte att klara av att hålla båten mot vinden. Om någon faller över bord är det svårare att få upp en nödställd om motorstyrkan är för liten. Tyvärr är det ofta underdimensionerade motorer i chartersegelbåtar.
• Besättning är inte samkörd och förberedd. Kanske är tidigare seglingserfarenheter från svenska fritidsbåtar? Vem eller vilka av besättningen har seglingserfarenheter utöver en fin seglats under en svensk sommardag?
• Frusen besättning. Ta på dig varmare kläder när första tanken dyker upp om att du borde ta på dig varmare kläder.
• Man över bord kan få katastrofala följder både för den som trillat i och för de som är kvar ombord. Har ni diskuterat igenom vad ni gör vid en man över bord situation? Har ni övat handhavandet?
• Den skeppare som inte har diskuterat dessa och andra frågeställningar med sin besättning har blottat sin okunskap om gott sjömanskap.

Handllingsplan
Vad gör man då om ovädret överraskar er när ni är långt från land?

Vår rekommendation är att besättningen indelas i vaktlag enligt en förutbestämd plan.
Det kan se ut så här:
• Två vaktchefer med två medlemmar i varje lag (totalt 6 personer).
• Skeppare med en till två medlemmar i laget (totalt 2-3 personer).

Vaktiderna rekommenderas till två timmars tjänst per lag. Frivakt sover och äter. Frivakten förbereder även mat för kommande vaktlag.

Dagtid förlängs passen upp till emot sex timmar. Det viktigaste är att ni har funderat igenom vaktlag och tider innan stormen bryter ut.

Undvik parrelationer i vaktlagen.

Medlemmar som inte klarar sin uppgifter bör man flytta på. Ge dem andra och enklare uppgifter. Att förringa dem är det sämsta man kan göra i en sådan här situation. Att hålla utkik kan man aldrig göra för mycket. Dessutom brukar blicken mot horisonten vara bra mot sjösjuka.

Besättningen måste hållas på gott humör. Ge beröm till de som utmärker sig. Tänk på att vara återhållsam med beröm för de som har erfarenhet och naturlig fallenhet för att klara uppgifter.

Var lyhörd. Lyssna på förslag från medlemmar. Grupp- och elitbildningar är bara till skada sådana här gånger.

Att minska segelytan är säkert nödvändigt. Ta gärna in ett par varv på rullfocken i god tid. Det är alltid lättare att rulla in flera varv om det är påbörjat. Sedan är risken mindre att förseglet blåser ut skenan utmed förstaget om ett par varv är upprullade. Reva även storen i god tid.

En bra minnesregel är att när första tanken kommer upp om att ni borde reva, reva då. Det blir bara värre av att vänta.

Att ta ner alla segel och hålla båten mot vinden med hjälp av motorn kan vara ett alternativ. Dreja bi är förmodligen bättre. Finns drivankare ombord?

Att alla bär flytväst förutsätter vi. Men hur är det med livselen? Används de på rätt sätt? Är alla kopplade?

Påbörja taktik snack. Försök att göra bedömningar och prognoser för vädret och dess styrka i området. Vilken kurs är bäst att hålla med hänsyn till fritt vatten och båtens bästa? Vad kommer sjöhävningen att innebära för er när vinden avtar?

Anlöpa hamn
Att med ord beskriva hur det går till att anlöpa en hamn och lägga till mot en brygga i hårt väder ska jag inte ge mig in på. Det måste upplevas.

Följande inträffade för oss i september 2005 när vi anlöpte Marina Kastela utanför Split i Kroatien.

Boran drog ned från bergen med en enorm kraft. Vindstyrkan var över 20 meter per sekund i byarna. Eftersom vinden kom från bergen gick det ingen sjögång, men kraften i vinden var enorm.

Den stora båten, en Bavaria 50, kändes trygg. Mindre trygg var däremot tanken på att manövrera in båten i hamn bland alla andra båtar. Hur gör man? Kommer jag att kunna vända båten i hamnen? Bogpropellern fungerade inte. Kan jag backa mot vinden, orkar motorn det? Hur stor blir min vändradie? Fyra fendrar på var sida kändes lite fjuttigt.

När vi närmade oss piren var allt förberett. Förtöjningslinor låg utlagda och var fastsatta. Alla fendrar utom en stor var uthängda och säkrade. Besättningen var jämt fördelad över båten. En person stod så att hon kunde ta emot information från VHF om vi skulle få det.

Jag stod vid rodret. Jag visste att nu måste jag utnyttja alla fria ytor maximalt. Jag måste försöka ta så mycket höjd mot vinden som möjligt i alla situationer för att vinna fri yta med vinden från rätt håll. Jag visste också att jag har troligtvis bara en chans i varje manöver. Den måste vara bestämd. Någon tid för tvekan finns inte bakom piren i den starka vinden. Varje manöver måste föregås med höga motorvarv för att vara säker på att fören vänder runt. Jag visste också att vilket håll jag hade största propellerverkan.

När vi närmade oss piren stod en kille där från hamnen. Det var skönt att se. Båtarna togs in en och en. Det blev alltså kö utanför hamnpiren. Att svänga runt med en 50-fotare bland andra stora båtar krävde extra uppmärksamhet. Alla ville tydligen vara så nära inloppet som möjligt. Lärdomen av det är att vänta på din tur. Killen på piren hade en kölista och vinkade in båtarna efter som de anlänt.

När vi rundade piren sköt vinden enormt. Vattnet var vitt av skummande gäss. Det gick inte att prata med någon annan om inte personen stod bredvid. Sällan eller aldrig har andra båtars ankarlinor sett så skräckinjagande ut som denna gång. En felmanöver nu och vår 50-fotare skulle lägga sig tvärs alla andras ankarlinor. Hemska tanke.

När vi närmade oss bryggan stod det folk där som var beredda på att ta emot oss. Vi gick in och jag kunde vända runt och kom med låringen emot bryggan. Vi fick iland en lina från aktern och killarna på bryggan gjorde ett anhåll. Nu hade vi kontakt. Vinden pressade fören mot bryggan och vi låg långsides. Sedan tog en ribb från hamnen och drog ut fören. Med ribbens hjälp och tre personer som drog i den fasta ankarlinan i fören lyckades de vrida båten upp mot vinden.

Denna gång gick det bra. Det berodde mest på att vi var tio personer ombord och alla är vana båtmänniskor. Dessutom stod det minst sex personer på bryggan och en ribb cirkulerade runt för att hjälpa till.

Nästa båt som kom in hade det lite enklare. I och med att vi låg förtöjda kunde den båten driva ned emot vår långsida och ta stöd emot oss.

Av denna manöver lärde jag mig:
• hur viktigt det är att veta motorns kapacitet vid back i hårt väder
• gå in i en hamn en båt i taget
• förbered med linor, fendrar och sysslofördelning så långt det bara går
• utnyttja fria ytor maximalt i alla lägen

När det är besvärligt, använd VHF-radion för att ge information till andra båtar. Vi kunde tala om för den andre båtens skeppare var det skulle gå och på vilken sida de skulle lägga sig. Dessutom kunde vi informera om att det fanns en ribb i hamnen och att det stod folk på bryggan. Den typen av information kan man aldrig få för mycket av.
Vi vill gärna veta vad du tycker om denna skrift. Michael Hörlin har bidragit med viktiga synpunkter till avsnittet om Hur man förbereder sig för hårt väder. Häftet är föremål för ständig uppdatering. Vi tar gärna och tacksamt emot synpunkter på innehållet. Extra roligt är det om du kan bidra med egna erfarenheter som andra kan ha nytta av.

Skriv gärna till oss!

Det är vår förhoppning att ni får en fin och minnesvärd seglats fylld av positiva upplevelser.

© Bengt Utterström
Hamnholmsvägen 33
760 15 Gräddö. E-post: bengt@lutramarin.se
Webb: www.fritidsskepparen.com
Tfn 070-647 54 32